Hoshigami
Eftersom jag läses av ingen, vilket inte heller någonsin varit meningen, kan jag fortsätta att här föra min speldagbok, som torde ha ett väldigt lågt allmänintresse. Nåväl, jag har införskaffat mig en chippad ps1. Nu kan jag äntligen spela alla dessa amerikanska spel som har legat och skräpat ospelade men efterlängtade. Hoshigami var först ut. Har redan fastnat på tredje nivån. Ett taktik-rpg där du alltid är underlägsen dina motståndare såväl numerärt som styrkemässigt. Du förlorar alltså gång på gång. Det känns som att spela schack, och du har en bonde och din motståndare har åtta damer. Det är inte rättvist. Det är frustrerande och det känns som att den nivån jag är på helt enkelt inte går att ta sig förbi. Lite som livet med andra ord.